Hemkonsumtion

Film kom första gången in i människors hem genom TV-apparaten som lanserades 1946 och hade sin storhetstid under 50-talet (i USA). TV-bolagen köpte nämligen in filmer som eftertraktade underhållningsprogram som sändes på deras TV-kanaler. Resultatet av ett nytt bekvämare sätt att se på film, var en befolkning som mer sällan gick på bio och som var mer kräsna med det de såg. Motreaktionen från biografernas sida var fler färgfilmer på större biodukar. Allt för att erbjuda något TVn inte hade.

Två tekniker som haft stor betydelse för hemkonsumtionen av film är videobandet (senare dominerad av VHS kassetten) och DVD-spelaren. Videobandet kopierar bildrutor som spelas upp genom att lagra dem på ett fysiskt band, den kom 1976. DVDn släpptes internationellt 1995 och var en motreaktion till att filmbolagen inte uppskattade att videobands-tekniken kunde läcka deras material. I utbyte erbjöds konsumenterna en kraftigt förbättrad bildkvalité, samt tillgång till en lasermeny där man (bland annat) kunde ändra språk och undertexter.

Idag sker större delen av filmkonsumtion via digitala streaming-tjänster. För filmbolagen medför det nya utmaningar och möjligheter i hur de ska släppa sina filmer. För konsumenten innebär det att film har gått från att vara en närmast unik upplevelse, till att bli en vardaglig underhållningskälla tillgänglig på nätet.