Biografen
Kinematografen var en dyr apparat men också en många människor var villiga att betala för att se. När utbudet överskred en viss gräns blev det lönsamt att bygga lokaler specifikt utformade för att visa film. Den första platsen som byggdes enbart för det syftet kom 1905 i USA. Det svenska namnet för dessa platser är biografer.
Biografer kan komma i olika storlekar beroende på var den ligger, vilken roll den ska fylla och framför allt vilken typ av publik de ska attrahera. Lokala biografer ute på landsbygden var ofta små och hade en enskild pianist som spelade upp all m
usik. Dess roll var att ge lite enkel underhållning i vardagen till bygdens invånare för en billig peng. Stora biografer däremot riktade sig i första hand till lite rikare människor, med mycket utsmyckning, långa filmprogram och maffiga orkestrar som spelade upp musiken.
Övergången till ljudfilm drabbade de mindre lokala biograferna hårt, eftersom det tvingade dem att installera nya ljudsystem. Många hade helt enkelt inte råd och fortsatte med den gamla tekniken, vilket i sin tur ledde till att de stora filmbolagen fortsatte släppa stumfilmsversioner av sina ljudfilmer. Det höll ett tag men i slutändan var alternativen att installera de nya systemen, gå i konkurs eller köpas upp av större bolag.