Posted on

Tidig historia och konventioner

När stillbilder spelas upp i en tillräckligt hög hastighet uppfattar ögat bilderna som rörelse. Om rörelsen skapas genom att någon fysiskt snurrar på bilderna blir det mer av ett experiment än en illusion. Men om man däremot får fram bilder som rör på sig ur tomma intet kan effekten bli riktigt imponerande. Den första apparaten som fick fram denna illusion var kinematografen och den visades för första gången upp för allmänheten på ett café i Paris den 28:e December 1895. Det datumet anses vara filmhistoriens början.

Den allra första filmen var riktad till en publik som tyckte bilder i rörelse i sig var en attraktion. Därför bestod den vanligaste typen av attraktionsfilm av platser och teknologi som redan fanns i samhället men som man nu kunde se på film. De lite mer experimentella filmerna under perioden fokuserade på kameran och effekter man kunde få fram med den. Det fanns även filmer som bestod av kortare inspelade sketcher, men dessa var inte lika populära.

Från 1905 och framåt började filmen gå över till mer narrativa berättande former, som ett resultat av att samhällen successivt vande sig vid tekniken. Både eran av attraktionsfilm och övergången till narrativ film dominerades helt av de europeiska länderna Frankrike och Storbritannien. Under övergångstiden spreds dock filmen till två nya länder i två nya delar av världen: Japan som producerade flest filmer under stumfilms-eran och USA som skulle komma att dominera filmvärlden.

Den amerikanska befolkningen började på allvar konsumera film 1905-1907. USA hade fördelen att ha fler invånare än de andra filmländerna, vilket gav bolagen större intäkter. I och med första världskriget lade många filmbolag i Europa ner sin produktion till förmån för kriget. När filmproduktionen försvann i stora delar av Europa behövde biograferna andra filmer för att kunna fylla sina program och det naturliga blev att hämta materialet från USA. De amerikanska bolagen fick både intäkter men framför allt en fruktansvärt stark ställning på ländernas marknad som de behöll efter kriget.

Hjärtat av USAs filmproduktion var Hollywood i Los Angeles och den dominerande ideologin i Hollywood var kapitalism. Filmbolagen ville ha ett filmspråk som var enkelt att begripa, en process kunde köras på löpande band och i slutändan att varje film skulle ge så säkra intäkter som möjligt. Medans Europa höll på och testade filmens gränser byggde filmbolagen i Hollywood upp olika kommersiella mallar och regler som användes närmast uteslutande för deras filmer. Man brukar vanligtvis säga att dessa konventioner var färdig-etablerade 1917 och de används fortfarande i de flesta av dagens filmer.

Hollywoods mallar lämnar väldigt lite åt slumpen. Ljussättningen ska komma från flera olika filmlampor vilket ger mjuka kontraster och lätta skuggor. Klippning ska ske i samband med karaktärernas rörelse, så om en karaktär exempelvis kollar åt ett håll är det naturligt att därefter klippa till det karaktärerna ser. En konvention som kom till för att specifikt undvika förvirring är 180 graders regeln som säger att all klippning ska ske i en halvcirkel på 180 grader. Det gör det mycket lättare att förstå kamerans orientering till skådespelarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.